Charlottes uppmaning till allla - uppskatta att ni är friska och skänk pengar till barncancerforskningen.
Ja då är det torsdag fm och jag är som vanligt en snabbtur till sjukhusbilioteket. Det enda stället jag kan skriva här. Läkaren kommer varje dag. Allt under kontroll och C mår bra.
Om några veckor går hennes blodvärden ner då benmärgen påverkas. Skall kontrolleras noga. Trombocyter och vita är värst drabbade . Effekten av strålningen blir störst om 3-4 månader och då blir det nya röntgen. Om det ger effekt ny behandling om 6 månader hade läkarna tänkt. Det var nytt. C hoppas och är glad att något görs. Även om det varit ett under att det i stort stått stilla, så finns ju stresshormonen och cancerämnen likväl som hela tiden pumpas ut i hennes kropp, så det är ju inte borta och dött. Alla som ser henne tror ju hon är frisk. Jämfört med många så har hon ett bra liv, men det är ju jättesvårt att planera framtiden , utbildning och yrke, när så mycket är ovisst i hennes kropp.
I går sov hon och jag jättemycket. All väntan sedan i september 2006 på behandling, som skjutits upp flera gånger ,gör att nu blev jag bara så trött. Jag kopplar av allt när vi kommer in på sjukhuset. Har alltid gjort det. Då övergår ansvaret till avdelningen. C sov i stort tills kl 20.00 i går, med lite uppvaknande emmellanåt. Det är tur jag har en så lätt patient. Hon löser korsord, ser film och pratar i telefon. Alltid positiv och glad. Hon upplever sig inte som sjuk, slår det ifrån sig och lever varje dag som det är den sista. Så skall vi egentligen alla göra. Vi runt om tänker nu på livet på ett annat sätt och att det viktigaste är att vara frisk. Vi vet inget om morgondagen och vem som drabbas då. Redan när pappan dog 1995 efter en kort tids sjukdom, tänker vi i andra banor om hur kort livet kan vara.
Mamma
Om några veckor går hennes blodvärden ner då benmärgen påverkas. Skall kontrolleras noga. Trombocyter och vita är värst drabbade . Effekten av strålningen blir störst om 3-4 månader och då blir det nya röntgen. Om det ger effekt ny behandling om 6 månader hade läkarna tänkt. Det var nytt. C hoppas och är glad att något görs. Även om det varit ett under att det i stort stått stilla, så finns ju stresshormonen och cancerämnen likväl som hela tiden pumpas ut i hennes kropp, så det är ju inte borta och dött. Alla som ser henne tror ju hon är frisk. Jämfört med många så har hon ett bra liv, men det är ju jättesvårt att planera framtiden , utbildning och yrke, när så mycket är ovisst i hennes kropp.
I går sov hon och jag jättemycket. All väntan sedan i september 2006 på behandling, som skjutits upp flera gånger ,gör att nu blev jag bara så trött. Jag kopplar av allt när vi kommer in på sjukhuset. Har alltid gjort det. Då övergår ansvaret till avdelningen. C sov i stort tills kl 20.00 i går, med lite uppvaknande emmellanåt. Det är tur jag har en så lätt patient. Hon löser korsord, ser film och pratar i telefon. Alltid positiv och glad. Hon upplever sig inte som sjuk, slår det ifrån sig och lever varje dag som det är den sista. Så skall vi egentligen alla göra. Vi runt om tänker nu på livet på ett annat sätt och att det viktigaste är att vara frisk. Vi vet inget om morgondagen och vem som drabbas då. Redan när pappan dog 1995 efter en kort tids sjukdom, tänker vi i andra banor om hur kort livet kan vara.
Mamma
Kommentarer
Postat av: Åsa
Varma kramar till er båda.
Postat av: Anonym
Hej på er!
Jag vill bara lämna en liten hälsning till er här och önska att allt går bra. Jag tänker mycket på er och på allt i Lund.
Kramar/Elisabet
Trackback