Charlottes Blogg

P.s Charlotte har inte haft tid att skriva och mamma har varit sjuk , Charlotte skriver själv de närmaste dagarna med besked från doktorn , D.s

Jag är så långt ifrån en bloggare , men ibland behöver man få ut allt man tänker på. Bara skriva precis allt som finns i ens huvud för tillfället ,
Jag sitter i olika situationer just nu känner jag , både bra och dåliga. Samtidigt mitt i alla bekymmer och glädjetider kan livet förändras på bara några
minuter.. Saker som var bra blev helt plötsligt dåliga. Saker som var dåliga och ovetandes blev helt plötsligt bra , men när detta då blandas ..  skall man må bra eller dåligt då ?
Jag insåg nog häromdagen att man skall vara mer rädd om varandra och ta vara på varje minut i livet. Livet är egentligen för kort och oförutsägbart för alla måsten och saker som inte har någon betydelse. Jag tror att alla behöver stanna upp i tiden , njuta .. sluta ta saker för givet .. bara göra det man
känner för och framförallt bara va. För i nästa sekund kan ens liv eller någon annans se annorlunda ut. Vi har för många måsten och stressar istället för
att bara va , njuta....
Självklart så finns det några måsten i livet som måste finnas där , men det ska vara de viktiga.
Jag har på den senaste tiden med alla tankar och oro och ovetande svar kanske levt i en dvala... jag har valt att göra roligare saker än att ta tag i den
jag egentligen skulle... men jag har haft roligt... tankar har försvunnit. Jag har nog tänkt ibland ,  nä jag åker iväg istället för att städa idag ? Vem
blir lidande om jag inte gör det idag?

Man skall kunna skjuta på en sak några dagar!

Tänkte innan på hur olika folks liv ser ut , Jag blir samtidigt så irriterad. Alla har säkert bekymmer i livet , större eller mindre. Men de som aldrig varit med om något hemskt i livet eller dylikt.. kan börja klaga på SMÅ saker .. som för en annan är en ren bagatell. Jag brukar tänka .. se lösningrna istället för problemen. Jag är nog en sådan människa och det är jag glad över. Istället för att älta och älta små saker så lägger jag energin på att hitta en lösning på det hela. Man gör misstag , men ibland känns det som att de SMÅ misstagen för en bekymmersfrimänniska är så stora ? När de e bagateller för mig. Jag har varit med om mycket. Så jag klagar inte ofta på små saker , för det hade kunnat vara så mycket värre. Man tycker då att denna människa skulle tänkt i andra banor istället , som att detta var kanske ingenting? Det kunde varit sju helvetes värre? Jag tror att för en människa ska förstå det jag pratar om nu , måste man varit med om något liknande , man kan alltid säga .. jag kan förstå hur du/ni har det , men egentligen inte
riktigt förstå?

Jag kan sätta mig in i en väns situation , som just nu ligger medvetslös i Lund efter en trafikolycka förra helgen, all väntan , att inte veta hur det kommer bli ? Om det kommer bli bra ? Jag tänker mycket på er .. mycket tankar efter att vi tittade på gamla bilder igår. Det känns som det var igår jag träffa dig. Jag vet någonstans inom mig att detta kommer bli bra , jag vet att du är en kämpe. Du kommer fixa detta. Du har så mycket att se framemot i ditt liv. Du som alltid varit så hjälpsam mot alla , ställt upp i alla väder! Du
förtjänar inte detta , ingen gör det. Man känner sig så hjälplös ? Skulle så gärna vilja hjälpa dig .. men kan jag det ? Visar jag ingen tanke nu ,
kommer jag garanerat ångra det sedan! Jag ska!
Jag minns många dagar vi var på sjukhuset med min syster, kan förstå hur din familj har det nu. Att i ena stunden inte veta och i andra få veta ? Att hela tiden hoppas , i andra stunden få ett tråkigt besked ? Finns en situation jag minns som den var igår , även om det var så många år sen. Vissa människor är kämpare , NI är några av dem.
Innan satt jag och tänkte på ... det finns någon som jobbar just nu , allt e bra , en annan sitter och vakar över en annan liv på ett sjukhus, den tredje
befinner sig med sin dotter/son inne på sjukhuset och kämpar på. Är livet orättvist ? Varför kan inte alla få vara lyckliga och må bra ? Hela tiden.

Det jag iallafall insett nu är att man skall vara mer rädd om varandra , aldrig ta någon för givet .. och leva varje sekund som om det är den sista , njuta av livet för allt kan vändas upp och ner på en sekund.

Jag hoppas allt går bra med dig/er! Livet är som sagt orättvist , men hoppet e det sista som överger en .. skam den som ger sig!
Vad som än händer framöver eller i framtiden , så tänker JAG aldrig ge upp ... skall alltid fortsätta kämpa , för det har VI gjort hitills .. och det är kanske det som gjort att VI kommer vinna denna kampen ?
Kanske har jag rätt eller fel med mina tankar , vem vet ? Men det är bara några tankar från en anhörig .. Kärlek!