Det värsta
Det värsta
Jag har länge tänkt på och kännt att det värsta som kan drabba en är att mista en familjemedlem. En person som står en nära och som ligger en mycket varmt om hjärtat.
Det gör så ont inombords!
Hade jag så mist min högra arm eller huset hade brunnit ner hade man ändå inte kunnat jämföra det med denna enorma förlust som utav en nära person! Det finns inte ens i närheten av denna smärta!
Mycket här i livet kan man leva med och ändå ordna upp. Men förlusten av någon går aldrig någonsin att ersätta. Alla planer och framtida händelser med Charlotte har tagit stopp. De kommer inte vidare utan stannade för oss den 3 Februari 2012.
Lilla Charlotte , du var och är min bästa vän. Du var och är den personen som kände mig bäst. Du var och är min själsfrände. Hjärtat och hela kroppen bara skriker inombord utav denna brutala orättvisa. Att du inte fick leva!
Jag har varit sjuk i helgen och spenderat mycket tid i soffan. Igårkväll låg jag och läste jag i en blogg om en liten flicka som bara blev 5år. Otroligt grymt. Efteråt blev jag så matt i kroppen av sorgen som bara åt upp en innifrån men samtidigt dras man till att läsa andras bloggar i samma situationer. Det är nog både nyttigt men känslan efteråt liknar tröttheten efter ett maratonlopp.
Jag hoppas du vet att vi älskar dig Charlotte. Och vi vet att du är med oss! <3
/Kramar Stina
Jag har länge tänkt på och kännt att det värsta som kan drabba en är att mista en familjemedlem. En person som står en nära och som ligger en mycket varmt om hjärtat.
Det gör så ont inombords!
Hade jag så mist min högra arm eller huset hade brunnit ner hade man ändå inte kunnat jämföra det med denna enorma förlust som utav en nära person! Det finns inte ens i närheten av denna smärta!
Mycket här i livet kan man leva med och ändå ordna upp. Men förlusten av någon går aldrig någonsin att ersätta. Alla planer och framtida händelser med Charlotte har tagit stopp. De kommer inte vidare utan stannade för oss den 3 Februari 2012.
Lilla Charlotte , du var och är min bästa vän. Du var och är den personen som kände mig bäst. Du var och är min själsfrände. Hjärtat och hela kroppen bara skriker inombord utav denna brutala orättvisa. Att du inte fick leva!
Jag har varit sjuk i helgen och spenderat mycket tid i soffan. Igårkväll låg jag och läste jag i en blogg om en liten flicka som bara blev 5år. Otroligt grymt. Efteråt blev jag så matt i kroppen av sorgen som bara åt upp en innifrån men samtidigt dras man till att läsa andras bloggar i samma situationer. Det är nog både nyttigt men känslan efteråt liknar tröttheten efter ett maratonlopp.
Jag hoppas du vet att vi älskar dig Charlotte. Och vi vet att du är med oss! <3
/Kramar Stina
Kommentarer
Trackback
