Charlottes Blogg

Nu var det längesen sist jag skrev något. Lusten har inte riktigt funnit där bara. Dagarna rullar på i vanlig ordning , men det är tyngre nu på något sätt. För en tid sedan trodde jag att det var dom värst , att det inte kunde bli värre men hela tiden blir det snäppet jobbigare. Dels är det för att saknadaden växer ju längre tiden går och på något sätt fast man vet och inser så är det fortfarande overkligt det som hänt. Det är detta jag nu känner att man börjar på riktigt inse att Charlotte inte finns. På allvar.                                                                                                                                                                                                                                                                                 

Jag sitter just nu på kyrkogårdens parkering. Har precis varit och tänt ljus och pratat lite med Charlotte.
Försökte att finna lite styrka. Jag hade en dröm om Charlotte inatt. När jag vaknade upp hade jag en fin känsla av att vi "setts" men samtidigt kändes det som en kniv i bröstet av att det hela bara var en dröm.                                                                                                                                                                                                                           
Idag är det en solig och fin dag. Maskroserna blommar för fullt och är både fina och fula. Här är så vackert och lugnt ute och man känner en så frid i sina gamla hemtrakter. Barndomen och uppväxten här var underbar!                

Nu kallar jobbet för min del. Jag behövde lite kraft av att få vara här ute en runda.                                                                                                                                                                                          
Ta hand om er! /kram Stina <3