21/11

Hej! Låg sömnlös natten till idag och tankarna bara snurrade , jobbiga tankar som jag önskade inte var sanna. Ni vet när man så gärna vill somna men det inte går att koppla av eller inte tänka på något alls. Jag tänkte bara på Charlotte. Tiden som varit , vart vi befann oss för ett år sedan. Mammas telefonsamtal till mig när jag var på jobbet att jag skulle komma upp till Charlottes lägenhet. Att läget var allvarligt och det blev tal om syrgas. Man kommer på/ihåg vissa saker som man inte tänkt på på länge. Hur det knöt sig i magen på en av diverse besked. Att allt är borta nu , att Charlotte är borta. Jag låg också och tänkte på sorgen då och nu. Jag var i chocktillstånd ungefär ett par månader kan jag räkna ut. Saker som jag under dessa månader sa och gjorde/ordnade , som jag inte skulle få för mig idag. Man var inte sig själv riktigt. Man åkte runt i sin bubbla och förstod ingenting. Nuförtiden känns väldigt blandat. Ena dagen är vemodig medan nästa kan kännas okej. Aldrig helt bra. Långt ifrån. Jag vet inte om man någonsin kommer att kunna känna eller säga att allt är bra nu! För livet blir aldrig bra utan Charlotte. Det är som att något hela tiden fattas. Hon betydde så otroligt mycket för mig. Hon var och är utan tvekan min själsfrände och bästa vän! Vi saknar dig så gumman. Vi vet att du är hos oss. Vi älskar dig här ifrån till evigheten <3 /Stina

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0