Rädd
Ikväll fick jag ett ryck och skulle rensa lite bland mina bokmärken här på datorn. Jag hittade en del bloggar som jag både hittat och fått tips om och som jag precis just då inte haft tid att läsa utan istället sparat dem och skulle läsa dem senare.
Det dära sen kom nu ikväll. Jag får en sån olustig och hemsk känsla när jag läser bloggarna om de som förlorat kampen mot denna hemska sjukdom och även de som är mitt i det och kämpar och slåss mot cancer monstret. Alla tankarna flyger tillbaka på Charlottes kamp och alla minnen och känslor som varit. Hur fruktansvärt jobbigt det är och varit. Hur orättvist det är att Charlotte och alla dessa barn och vuxna inte får leva här med oss,
Efter att vi förlorade Charlotte så har jag blivit så otroligt rädd för att mista någon mer. Jag har aldrig varit en person som tagit livet för givet med tanke på allt som vi varit med om men jag är så mycket räddare nu än vad jag funderat och tänkt över innan. Jag tänker ibland på om min egna dotter skulle varit någon av dessa små barn som drabbas.
Jag vet nu en sak som livet är kapabelt till , att splittra människor från varandra. Att utsätta en för sorg och förlust. Hemskheter.
Jag vet nu hur det känns , när ens nära sakta försvinner bort. När döden kommer och lämnar ett så stort tomrum.
Jag vet , att jag aldrig vill uppleva denna sorg igen . Att ingen skall få genomgå att förlora en så älskad nära människa.
Jag tycker att det räcker nu. Det räcker med sjukdomar , död och hemskheter , men vad kan man göra för att stoppa det ? En dag hoppas jag att livet bara är vackert.
Var rädda om er , ta ingen för givet och var glada och tacksamma för de nära och kära ni har hos er / Stina
Kommentarer
Trackback
