27 år idag.

Grattis där uppe bland de andra änglarna. Vi gjorde fint och planterade i går em hos dig.
I dag åkte vi dit klockan 15.00. Niklas, Elin, Albin, Emil, Stina, Maya och jag. Vi satte lite extra ljus m m hos dig och tog dit en annan ny lykta. Det skall vara fint hos dig. Du var själv noga med att göra fint på andras gravar. Samtidigt kom Richard och Malin med hennes lille pojke Alvin till kyrkogården i Långaröd.. Det var ett märkligt sammanträffande och efteråt fikade vi med kaffe och chokladkaka. Något hade gjort att jag tagit med extra koppar dit. Vi skulle träffas utomhus idag eftersom Maya varit riktigt förkyld och inte skulle smitta de andra små.

Det sägs att vi skall leva i nuet. Ta vara på dagen, vår bästa tid är nu och så vidare. Vi lever nu, även om vi inte tänker på det så mycket. När livet är som vanligt tar vi nästa dag för given. Det är okej, det är så det skall vara, för att leva betyder att kunna längta och vänta. Så händer något. Någon blir sjuk och dör. En stor förändring för några ,medan livet är som vanligt för andra. Livet stannar upp vid hemska besked och inget blir sig likt.
Vi tycker att livet skulle stanna upp när någon ung dör, men det fortsätter precis som vanligt. Sjukdom och död förändrar tiden för oss drabbade. När det händer och man väntar på en nära förestående död är framtiden redan förlorad. Hoppet finns alltid kvar och det var det som gjorde att Charlotte aldrig klagade. Aldrig någonsin eller så ville hon inte göra oss ledsna. Hon fokuserade på familjen och att vi var nära henne, samtidigt som hon följde livet med Facebook.
Stina har nyss åkt ut på en sökning för Missing People i Hörby och därför kommer bilderna senare.
mamma


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0