Charlottes Blogg

Hej alla!

Idag har vi återigen varit en runda i Charlottes lägenhet. Nu är det inte mycket kvar tills den är klar. Vi fick även sålt köksbordet till en kille ikväll. Imorgon blir det ett sista ryck sen är den färdigstädad och klar. Det är en tjej i Charlottes ålder som kommer att ta över den. Jag kommer nog alltid att kolla upp mot lägenheten varje gång jag kommer att köra förbi den. Det görs automatiskt.

Ikväll har annars varit en vilokväll för mig. Energin är inte på topp idag och jag bestämde mig för att det inte skulle finnas några måsten. Fredrik jobbar kvällsskift denna veckan så det är rätt tomt här hemma. Det är bara jag och katterna.

Jag kom att tänka på tystnaden ikväll. Jag tycker inte om den , speciellt inte nu. Allting känns mer tomt på något vis.
När jag är ensam hemma har jag alltid tvn påslagen eller så går stereon på fullt. Men inte ikväll. Då blev den mer påtaglig. Det känns mer ensamt och tankarna snurrar. Självklart måste man tillåta sig att tänka även de ledsna och sorgsna tankarna men man vill själv kunna styra över dem. När man har ljud eller musik runtomkring sig så hör man det , men man tänker också samtidigt. Men det är jag som väljer på vad.

Ikväll vill jag sända ett stot hjärta till alla fina människor där ute! Men ett extra stort till er alla som stöttar oss!
Till min älskade familj och min underbara sambo!
Till Elin , Karin och Marcus för all praktisk hjälp från er! För att ni finns och hjälper oss!
Till alla andra som på något sätt hjälper och stöttar!  <3

<3 /Stina

Just nu håller vi på för fullt uppe i Charlottes lägenhet. Vi skall vara klara och lämna den på fredag eftermiddag.
Det blev även avgjort i helgen vem som skulle ta över lägenheten.
Vi har delat upp Charlottes saker så gott vi kunnat. Även om vi alla har allt redan så känns det bäst att själv kunna behålla vad vi kan. Det kommer kännas hårdast när vi lämnar nyckeln och går ut från lägenheten en sista gång.

Man är just nu uppe i det "praktiska" än. Det var som när vi satt och gjorde minneshäftena till begravningen. Man lägger ner full energi och kraft , men "inser" inte riktigt vad man egentligen gör. Ett minneshäfte för ens bortgågna familjemedlem. Man bara gör det.  Det är samma med lägenheten , man vet ju innerst inne vad man håller på med men ändå inte. Man är uppe i att få den färdig och klar till fredag och efter det kommer man känna den känslan av att man nu är klar med lägenheten. Då är den borta. Tiden man lagt var till att ordna, att ordna något som man inte egentligen vill.

Jag har nu börjat jobba 50% och har jobbat sen förra tisdagen. Timmarna per dag och vecka är just nu lagom. Mer hade mitt huvud inte orkat. Känslan och allt är precis som om jag börjat ett nytt jobb. Allting känns på något sätt nytt igen och man skall ta in så mycket och komma in i rutinerna igen. Jag har ju inte jobbat sedan 29 November.
Jag skall fortsätta på halvtid i 3 veckor till. Jag får hålla tummarna att Försäkringskassan godtar dessa veckor för man vet ju att de blivit hårdare med vad de anser är rätt. Det är tråkigt många gånger då man kan känna stressen att komma tillbaka 100% för snabbt för att de anser det. Men vi får se , och hoppas tids man känner man orkar med att komma tillbaka till heltid igen. Det är ju viktigt man känner att man klarar av och kan göra ett bra jobb!

Man lever i sin lilla bubbla. Det har jag märkt och tänkt på mer och mer när de "praktiska" sakerna börjar ta slut. När man gör något , går det i någon sorts slow motion. Man är fullt fokuserad på det man gör och det känns som att tiden stannar upp. Utanför ens bubbla går världen på i sin takt , medan jag är uppe i det jag gör.
Det är svårt att förklara men känslan är samma som om världens takt och min takt inte är samma.

Nu skall jag ta tag i räkningarna för denna månad! Ta hand om varandra och era nära och kära! <3

/Stina

Jag saknar din fina leende

Jag saknar när vi var små

Jag saknar våra filmkvällar till långt in på natten

Jag saknar när vi alltid hade roligt

Jag saknar att pussa dig på pannan när vi skulle sova

Jag saknar när vi ringde varandra 3 gånger om dagen

Jag saknar när vi lyssnade på musik i bilen och sjöng med allt vad vi orkade

Jag saknar vårt speciella sätt vi alltid skulle säga godnatt på

Jag saknar när vi blev ovänner och blev vänner igen efter 10 minuter

Jag saknar att se dig komma i din röda fina bil

Jag saknar våra spökrundor

Jag saknar din varma röst


Jag saknar dig , jag saknar allt .....  Jag Älskar dig! /Din syster Stina

Vi vill framför ett stort Tack alla er som skänkt pengar till Charlotts minnesfond! Det värmer i våra hjärtan! 
Med dessa fina gåvor skall vi bidra med något fint till minne av Charlotte. Stort Tack än en gång!



Summan är nu: 26850 kr

Tack till:


Mamma Gunvor Håkansson , Ingemanstorp

Walborg Heribertsson ,Önneköp

Emil Axelsson ,Önneköp

Marie-Louise Hägneryd ,Höör - Till dig vännen

Gun & Jörgen Jadbäck , Lund

Familjen Sten & Gullvi Olofsson ,Dösjebro

Per Ottosson & Lena Odebacken , Ystad

Ann-magret & Mats Svensson med familjer , Hörby - Gåva

Personal & Elever på Älvdalskolan Hörby

Långaröds skola - Till Charlottes minnesfond

Ann-Sofie & Per-Christer Haraldsson , Köinge - Hoppas att fonden kan hjälpa andra

Lena , Kurt & Terese Espersson , Skärhus - Gåva till Charlottes Minnesfond

Siv & Clas Haskel , Staffanstorp - En sista hälsning till Charlotte

Brita Håkansson , Ystad - En sista hälsning till Charlotte

Kristina Månsson , Älvdalskolan , Hörby

Gull-Britt & Mats Göransson , Röstånga

Anne Andersson & Kurt Hagenrud , Viggarum

Kirthel & Åke Heribertsson , Stänkelösa - Du finns i vårt minne

Lil Hansson , Hörby - Ängel-Kollega

Berit & Jan Andersson , Lund - Gåva

Gunhild Ottosson , Hörby

Lillemor Fredriksson - Malmö

Ann-Marie Ingemansson - Malmö

Lisbeth Larsson - Malmö

Gunnel Andersson - Malmö

Birgit & Göte Andersson , Hörby

Elisabeth Roslund , Malmö

Berit Åkerblom Jönsson , Eslöv - Många tankar till er, i er oerhörda sorg

Tea & Karl-Axel Larsson , Ystad - Till minnet av Charlotte

Jany Sundius med familj , Hörby

Ingela Andersson Älvdalsskolan , Hörby

Niklas Håkansson , Ingemanstorp Hörby - Försäljning av viltkorv




Fam. Ronald Gustafson ,  Hörby

Ann-Marie , Nils & Erica Lennartsson , Hörby -  Gåva till Ann-Christin Olsson

Anette Elvström , Sjöbo -  Till minne av Ann-Christin Olsson

Britt-Louise & Sven-Erik , Siv & Kalle , Agneta & Per , Hörby - Avser begravningen av Ann-Christin Olsson

Inger & Thommy Persson Hallgren , Hammenhög - Vår sista hälsning

Mattias Larsson , Åhus - En sista hälsning

Gunborg & Kalle Wildoer , Gantofta - Kära Ann-Christin Du lämnar ett stort tomrum efter dig , Kram

Daniel , Evert & Laila Persson , Frännarp Hörby - Till minne av Ann-Christin Olsson. En sista hälsning

Ann-Margret Norbäck , Helsingborg - Ann-Christin Olsson

Skandiaseniorerna , Stockholm - Ann-Christin , tack för insatser för Skandias Pensionärsstiftelser. Vila i frid

Fam. Pirsman , Fallhammar , Lindblad & Espersson/Nilsson , Hörby

Fam Ströbeck , Enhörna - En sista hälsning till Ann-Christin Olsson

Anita & Åke Stuhre , Falkenberg - Till Ann-Christin Olssons minne. Du finns i våra hjärtan

Gun-Britt & Per Landin , Hörby - Avser insättning för Ann-Christin Olsson

Rolf Johansson , Falkenberg - Till minne av Ann-Christin Olsson

Lotta Stjernkvist , Staffanstorp - Ett sista farväl till Ann-Christin Olsson

Sven Gårdrup , Lund - Ett sista farväl till Ann-Christin Olsson

Britten Sandell , Köinge Hörby - Till minne av Ann-Christin Olssons bortgång

Monika & Tommy Håkansson , Hörby - Till minne av Ann-Christin Olsson

Gun & Stig Renström , Ekeboda Hörby - Vila i frid

FTF-föreningen, FSF-föreningen & Saco-föreningen i Skandia försäkringar , genom Jane Olofsson Göteborg -
Gåva till minne av Ann-Christin olsson

Från vännerna & kollegorna på Skandia, genom Helna Karström Göteborg - Till minnet av Ann-Christin Olsson

Från Johnny N , Jan N , Torsten B , Lars N , Sven A & Tommy O , genom Magdalena Nilsson Hjärås Hörby




Anna Nilsson , Hörby - Gåva

Carina , Ewe , Caroline & Christoffer Håkansson , Öllsjö Kristianstad

Familjen Oddmark , Öllsjö Kristianstad - Gåva

Nils-Erik & Majken Håkansson med Familj ,  S. Sandby

Marcus Hägneryd

Sara Malmros , - Gud vare med er

Gun Jadbäck , Lund - Istället för present

Långaröds Hurtbullars ledararvode går till Charlottes minnesfond , Långaröd

Jenny & Jesper Sellberg , Bjärred

Josefin Andersson med familj , Lomma

Hej!

Nu vill vi passa på att tacka för nya gåvor till minnesfonden.

Stort Tack till:


Kristina Månsson , Älvdalskolan , Hörby

Gull-Britt & Mats Göransson , Röstånga

Anne Andersson & Kurt Hagenrud , Viggarum

Kirthel & Åke Heribertsson , Stänkelösa - Du finns i vårt minne

Lil Hansson , Hörby - Ängel-Kollega

Berit & Jan Andersson , Lund - Gåva

Gunhild Ottosson , Hörby

Lillemor Fredriksson - Malmö

Ann-Marie Ingemansson - Malmö

Lisbeth Larsson - Malmö

Gunnel Andersson - Malmö




Jag summerar alla som skänkt pengar i kategorin Charlotte minnesfond här till höger , där jag även uppdaterar summan.

Många kramar och tack från hela familjen <3

Idag har jag och mamma varit i Helsingör. Vi tog båten över i förmiddags och gick och strosade runder. Det blev både god mat och lite shopping! En trevlig liten tripp fast blåsten kunde vi varit utan. På vägen hem och när vi kommit hem var vi båda så otroligt trötta. Mamma sa till mig nu ikväll att hon trodde tröttheten berodde mycket på en saknad av Charlotte. Att hon fattades idag och att man tänkte på att hon skulle varit med idag.

Det känns som en psykiskt trötthet. Man är trött i huvudet och kroppen och kan vara det fastän man kanske inte gjort något fysiskt ansträngande. Den psykiska tröttheten är sju gånger värre.

Att sörja tar sån kraft och energi från en människa. Jag har läst om det och många gånger nu i efterhand kommit underfund med det också. Hela Januari när Charlotte var inlagd fanns det ingen trötthet. Vi kämpade tillsammans och var så uppe i allt. Man hade inte tid att vara trött. Man hade en ofantlig glöd och energi till att ordna saker. En energi och glöd att kämpa och orka . Att tro och hoppas på mirakel.

Jag tror att all den dära tröttheten kommer nu efter. När man stod där precis vid klippkanten hade man någon sorts otrolig kraft.

Kramar Stina

Dagarna rullar på. Just nu lägger vi mycket fokus på Charlottes lägenhet. Vi har till den siste mars på oss men nu i veckan kommer det ett par och ska kolla på den. Åter igen är det tungt.

Jag håller på att göra en liten story på året som gick. Den kommer om några dagar när jag är klar med den och i 2 eller 3 delar.

Har skrivtorka ikväll så avslutar inlägget med en bild på världens finaste lilla ängel!

Kramar /Stina

Inatt var det omöjligt att somna. Jag låg nog 1 och en halv  timme med huvudvärk delux och riktigt ont i halsen. Jag låg och vred och vände och tankarna snurrade. Jag funderade om jag skulle gå upp och blogga men försökte åter igen somna om. Idag är det lite bättre. Men halsen värker lite ännu. Får bli vila idag så jag e pigg till helgen!

Katten Sigge väckte mig imorse runt 10. Han har samma rutiner nästan varje morgon för att väcka mig. Det börjar med att han vill gosa och vila en stund, men sen slutar det med att han är hungrig. Oftast vaknar man till ett par gånger mellan att sambon gått upp vid 5 fram till 9-10. Sigge brukar börja med att lägga sig precis vid mitt huvud och gosa en stund , nästa gång vaknar jag när han går iväg. Sen vaknar man att han ligger ovanpå mig , nästa gång vid fötterna. Sen när han e trött på mig vaknar man av att han slår tassen i huvudet på mig och sitter och stirrar på mig med blicken , Kan du gå upp nån gång? Matskålen är ju tom!

Efter man satt sig upp på sängkanten förflyttar han sig till sängbordet där han skall studera sättet man klär på sig. När man sen reser sig och går iväg så springer han alltid i kanonfart in till köket där matskålarna står :)


Förra helgen var Jag , Fredrik , Niklas , Elin och Marcus på bio. Innan det så åt vi på stäket inne i Lund. Bordet vi blev visade till fanns det plats för 6 personer. Stolen brevid mig var alltså tom. Ena stunden tänkt jag konstant på att där skulle ju Charlotte suttit. Det ekade i mitt huvud att hon fattades! Nästa stund vände jag på det och tänkte om det fanns en mening med den tomma stolen , Charlotte satt kanske där , bara att jag inte såg henne? Vem vet ?

Just sånthär blir mer och mer uppenbart. Mamma nämne det för mig igår och efter det tänkte jag mer och mer på saker som man skulle vilja att Charlotte upplevde. Det kvittar nästan vad man gör eller var man är för då finns tanken hos en. Ser jag en fin tröja i skyltfönstret tänker man , den hade säkert Charlotte tyckt var fin! Eller om man äter något hon tyckte om , ser en film hon alltid velat se. Det är nog något som aldrig kommer försvinna. Jag har under alla mina år jag kan minnas sedan Charlotte blev sjuk alltid blivit så glad och varm i mig varje gång Charlotte gjorde något hon tyckte om. När hon åt något hon älskade eller vad som! Att se glädje och lycka hos henne gjorde mig alltid glad! <3

/Stina

Idag och igår har jag och mamma varit i Charlottes lägenhet och börjat så smått. Det är energikrävande till max att ta tag i det som inte man vill. Att sortera , dela upp och ta tag i. Vi tar det i små tag annars orkar man inte. Det är så fel att behöva tömma en lägenhet , som en fin ung människa skapat och skulle bott i. Man vill inte , men man måste.

Bara att behöva öppna alla breven tar energi. Osynlig energi som känns som att något faller över en , som man måste klättra och kämpa för att komma ur. Energitjuv.
Mamma och jag spenderar mycket tid och tar tag i lite olika saker som skall göras. <3

Nu har 1 Månad och 3 dagar gått. En jobbig tid som gått väldigt fort. Ord som sorg , ledsen , arg , ilska , glömska och förvirring blandas i en stor kompott av en dimma. Allt i ett , lite av varje. Känslor och mående går upp och ner.

Häromdagen var vi på en föreläsning om sorg. Budskapen låg i grunden för en annan typ av sorg men man kan lite ändå jämföra det. Det handlade om att vända sorgen till att se något positivt ur den. Den kan låta svårt men mycket hon pratade om stämde en hel del. Alla hanterar sorg på olika sätt. Den kan vara svårare eller lättare för vissa.
Men en viktigt del av det var att inte bli bitter i sin sorg.
Jag tänkte mycket igår på att det känns som att en bit av livet är förstört. Det kan låta drastiskt men det stämmer. Visst kan kan livet bli bra igen , men inte SÅ bra som det skulle kunna vara egentligen. Att det aldrig går att ersätta eller reparera. Förlusten av en viktigt människa i ens liv är borta och ingen kan ta den platsen. Min förlust är utav två viktiga människor i mitt liv. I min familj. Den borde bestå av fem personen men i männsklig form är vi bara tre kvar. De andra två är änglar. Min änglapappa och min änglasyster!
Tillsammans har de varandra och vi alla kommer ses sen!<3

Kramar /Stina