Charlottes Blogg

I dag är det Mors dag. En dag som Charlotte tyckte var viktig. Jag tyckte inte den var så viktig, då jag träffade mina barn så ofta och hade så mycket kontakt. Kanske viktig för den som bara träffar sin mor sällan. Charlotte ville alltid att jag skulle ha något och jag sa att det var bara köpmännen som tjänar pengar....Hon köpte alltid något ändå, gärna rosor.

 

I dag "firar" jag dagen med att sitta som valförättare från och med kl 13.30 i Långaröds skola.Jag är nog inte hemma förrän vid midnatt, då vi skall räkna alla röster. Bra då är hjärnan lite bortkopplad från allt jag skriver om, även om det smärtar när Charlottes kamrater kommer och röstar. Innan dess skall jag åka bort till gravarna på Långaröds kyrkogård. Vi går på restaurang en annan dag och "firar""Mors dag. Vi äter ofta ute  tillsammans, då jag tycker att det känns avkoppland och jag tar gärna denna kostnad. De döda saknas likväl hela tiden.Hemma lagar jag ändå mycket mat.

Vi har  under våren delat mors grejor  och det är känslomässigt också en resa tillbaka i barndomsminnen. Här är

ännu fler personer som saknas och vi får finna ut att leva på ett nytt sätt.

 

 Allt tar tid tycker jag. Stress klarar jag inte längre märker jag. En erfarenhet jag delar med många "cancerföräldrar" och säkert också andra som upplevt livshotande sjukdom.

 

Det är viktigt att sorgen får vara i "långsamhet". Man får hitta på saker som är "läkande", men den finns närvarande ALLTID. När man inte varit med om några stora sorger eller förluster finns sällan några reflektioner över livet, utan allt trampar på så självklart. Stina (Charlottes syster) säger att en månad går så fort. Vart tar tiden vägen? Men varje minut är samtidigt lång. Det är svårt att beskriva. Det känns som om det var i går vi träffade Charlotte, ändå har det gått mer än två år.

Det sägs att sorgen minskar, men saknaden ökar. En konstig mening men så är det väl om andra säger det.

 

Det finns alltid några slags närvaro av Charlotte och  &, genom minnen, tankar och känslor. Nu i våren lägger jag märke till nya saker i naturen. Allt är så vacker och då gör det ont att dessa personer inte är med. Stina frågade för någon vecka sedan. Var det så vackert om våren tidigare? Ja det var det säkert, men sorgen har gjot att vi känner annorlunda och ser oss omkring. Allt detta skall ju en gång försvinna även för oss. Vid för tidiga dödsfall i familjen blir man mer medveten tror jag.

Nu har jag filosoferat lite. Ett ämne ,som jag inte fattade vad de i andra gymnasieklasser läste. Då var man för ung för att tänka själv!

Nu får jag göra mig i ordning och sända. Annars försvinner allt jag skriver om jag håller på för länge på denna blogg. Tekniken!

Mamma.