30/7 -- röntgenbesked - försvunnen doktor????
Jaha då var det till att leta läkare på vuxenonk., Lund.Hur var hennes röntgen?? Jag hade Charlottes uppdrag att leta efter hennes läkare på måndag. Hon hade ledigt i dag, men fann ingen ro. Hon har ju inget läkarbeök förrän i slutet av augusti, så länge kan vi inte vänta...
Läkaren, som är jätterar, men säkert stressad av allt, är endast på isotopavdelningen på måndagar. Började på f m. Han skulle inte komma dit förrän efter lunch. Passade på att göra annat.
Väntade från kl 12.00, men ingen läkare ringde. Syskonen och Charlotte ringde flera gånger under em. Efter kl 16 ringde Charlotte mig då och då..Orolig och undrande.....
Själv har jag gett upp att hennes behandling skulle ge resultat, men är ju ändå alltid lika lite rädd att cancern vuxit..Charlotte ringde flera gånger vid 17. Nu måste jag få veta..Ja så hemskt dessa besked och denna oro som bara de som själv väntat, förstår....
Ibland skullle jag önska att läkarna skulle drabbas av cancer hos deras barn. De skulle kanske då förstå hur hemska dessa väntande är...
I em rensade jag bland foton och skrev på negativen. Skall ta med dem i morgon till Charlottes storebrors lägenhet.,.Ifall det skulle brinna här. Åska runt här i dag...Är väldigt rädd om dessa alla foton som jag tagit under dessa år...
I morgon måste jag få i väg brev till Charlotte barnföräkring. De vill veta hur hon har det och vilka planer hon har för framtiden....Bla bla bla...Vilken framtid. Vad ska vi skriva???? Charlotte överlåtit till mig...Vad skall jag skriva???Vilken framtid har ett barn med cancer.... Det är ju bara pengar det handlar om för försäkringsbolagen.
Stressar mig ännu mera, det är ju världsligt trots allt. Men pengar är ju ett måste i livet..I morgon måste jag tillsammans med Charlotte skriva detta brev. Får sända med frånvaron från senaste läsåret på skolan....
Mamma
Hej!!!
Tack för din kommentar i min blogg.
Vill bara säga att jag blivit djupt berörd och engagerad i Barncancerfonden sen jag första gången stötte på Matildas hemsida för flera månader sen. Jag hittade även Alfons blogg som berörde mig djupt... där efter så många fler bloggar, bl a din...
Det smärtar mig otroligt att så många barn som får cancer inte har en självklar chans att överleva!
Jag kan aldrig förstå er smärta och rädsla... men jag kan känna med er... försöka förstå vad ni går igenom.
Tack för att du delar med dig i din blogg, tack för att jag och alla andra får vara med och läsa om Charlotte och er vardag...
Kram Johanna
Hej på er! Jag läser ofta på bloggen och hoppas på allt bra. Jag vét hur det känns med all oro, alla stunder av förtvivlan och allt det man ska klara av. Ni är bra på att hitta en "vardag" som rullar vidare, tros allt.
Kram till er alla/Elisabet
