9/5 ......
Ja så svårt att skriva, då det händer hela tiden något. Charlotte skall nu lämna olika prover, olika veckor, via vårdcentral och röntgas i slutet av maj och i juni. Vad som sker i hennes kropp har vi ju ingen aning om, men vi hoppas på det bästa, åtminstone oförämndrat, om inget annat.Vad jag minns, så blir det läkarbesök då också i juni.
Det är mycket nu i skolan som skall slutföras och förhoppningen att allt är klart med hennes omvårdsnadsprogram denna termin. Någon student blir det inte, det gjorde hon förra året, men året har nog gett henne mycket ändå i lägre takt. Hon tänker inte ha något alls..Hon klagar aldrig, då det ändå är ett helt annat liv än andra ungdomar, fast många har det värre med sina sjukdomar. Så får man se det..
Läkarintyg har gått till Försäkringskassan och sedan får Arbetsförmedlingen ha ett. I sommar skall hon vara timanställd 75 % på ett privat sjukhem i trakten, med psykiskt sjuka. En ny erfarenhet som säkert blir bra erfarenhet.
Svårt veta hur hennes arbetsliv skall utformas, när hon inte vill berätta något alls till framtida arbetsgivare, men det är ju omöjligt, då hon kallas till olika undersökning etc... Bra läkaren tyckte 50-75 %, men hon själv ville han skulle sagt 100 %. Nu får hon ju tid till alla dessa prover etc...Inte riktigt samma förutsättningar som andra, vilket tynger mig kanske mer än Charlotte.
Jag är själv inte så jätteglad nu, då jag har just nu stora allergiproblem och dessutom har fått något i foten som jag haft besvär av sedan i januari. Läkaren sände mig omgående till röntgen och gudskelov så var det inte något mer än inflammation och broskförändringar. Medicin och kryckor i tio dagar. Stillhet alltså och hur gör man det när man bor ensam i ett hus på landet. Men får vara glad att det bara var det, men det gör att mina motionsvanor får förändras i framtiden...en kompis som inte finns mer fick ett annat besked för två år sedan, när hon bröt foten, trodde hon...
Nu får man va lite positiv trots allt, då allt kunde varit värre, är mitt motto...solen skiner och jag har lånat en massa böcker som jag får läsa..
Mamma
Det är mycket nu i skolan som skall slutföras och förhoppningen att allt är klart med hennes omvårdsnadsprogram denna termin. Någon student blir det inte, det gjorde hon förra året, men året har nog gett henne mycket ändå i lägre takt. Hon tänker inte ha något alls..Hon klagar aldrig, då det ändå är ett helt annat liv än andra ungdomar, fast många har det värre med sina sjukdomar. Så får man se det..
Läkarintyg har gått till Försäkringskassan och sedan får Arbetsförmedlingen ha ett. I sommar skall hon vara timanställd 75 % på ett privat sjukhem i trakten, med psykiskt sjuka. En ny erfarenhet som säkert blir bra erfarenhet.
Svårt veta hur hennes arbetsliv skall utformas, när hon inte vill berätta något alls till framtida arbetsgivare, men det är ju omöjligt, då hon kallas till olika undersökning etc... Bra läkaren tyckte 50-75 %, men hon själv ville han skulle sagt 100 %. Nu får hon ju tid till alla dessa prover etc...Inte riktigt samma förutsättningar som andra, vilket tynger mig kanske mer än Charlotte.
Jag är själv inte så jätteglad nu, då jag har just nu stora allergiproblem och dessutom har fått något i foten som jag haft besvär av sedan i januari. Läkaren sände mig omgående till röntgen och gudskelov så var det inte något mer än inflammation och broskförändringar. Medicin och kryckor i tio dagar. Stillhet alltså och hur gör man det när man bor ensam i ett hus på landet. Men får vara glad att det bara var det, men det gör att mina motionsvanor får förändras i framtiden...en kompis som inte finns mer fick ett annat besked för två år sedan, när hon bröt foten, trodde hon...
Nu får man va lite positiv trots allt, då allt kunde varit värre, är mitt motto...solen skiner och jag har lånat en massa böcker som jag får läsa..
Mamma
