H
G
C
H
H
H
C
V
C
C
C
C
C
C
C
V
V
C
C
C
C
C
C
C
C
Cc
C
27 år idag.
Grattis där uppe bland de andra änglarna. Vi gjorde fint och planterade i går em hos dig.
I dag åkte vi dit klockan 15.00. Niklas, Elin, Albin, Emil, Stina, Maya och jag. Vi satte lite extra ljus m m hos dig och tog dit en annan ny lykta. Det skall vara fint hos dig. Du var själv noga med att göra fint på andras gravar. Samtidigt kom Richard och Malin med hennes lille pojke Alvin till kyrkogården i Långaröd.. Det var ett märkligt sammanträffande och efteråt fikade vi med kaffe och chokladkaka. Något hade gjort att jag tagit med extra koppar dit. Vi skulle träffas utomhus idag eftersom Maya varit riktigt förkyld och inte skulle smitta de andra små.
Det sägs att vi skall leva i nuet. Ta vara på dagen, vår bästa tid är nu och så vidare. Vi lever nu, även om vi inte tänker på det så mycket. När livet är som vanligt tar vi nästa dag för given. Det är okej, det är så det skall vara, för att leva betyder att kunna längta och vänta. Så händer något. Någon blir sjuk och dör. En stor förändring för några ,medan livet är som vanligt för andra. Livet stannar upp vid hemska besked och inget blir sig likt.
Vi tycker att livet skulle stanna upp när någon ung dör, men det fortsätter precis som vanligt. Sjukdom och död förändrar tiden för oss drabbade. När det händer och man väntar på en nära förestående död är framtiden redan förlorad. Hoppet finns alltid kvar och det var det som gjorde att Charlotte aldrig klagade. Aldrig någonsin eller så ville hon inte göra oss ledsna. Hon fokuserade på familjen och att vi var nära henne, samtidigt som hon följde livet med Facebook.
Stina har nyss åkt ut på en sökning för Missing People i Hörby och därför kommer bilderna senare.
mamma
I dag åkte vi dit klockan 15.00. Niklas, Elin, Albin, Emil, Stina, Maya och jag. Vi satte lite extra ljus m m hos dig och tog dit en annan ny lykta. Det skall vara fint hos dig. Du var själv noga med att göra fint på andras gravar. Samtidigt kom Richard och Malin med hennes lille pojke Alvin till kyrkogården i Långaröd.. Det var ett märkligt sammanträffande och efteråt fikade vi med kaffe och chokladkaka. Något hade gjort att jag tagit med extra koppar dit. Vi skulle träffas utomhus idag eftersom Maya varit riktigt förkyld och inte skulle smitta de andra små.
Det sägs att vi skall leva i nuet. Ta vara på dagen, vår bästa tid är nu och så vidare. Vi lever nu, även om vi inte tänker på det så mycket. När livet är som vanligt tar vi nästa dag för given. Det är okej, det är så det skall vara, för att leva betyder att kunna längta och vänta. Så händer något. Någon blir sjuk och dör. En stor förändring för några ,medan livet är som vanligt för andra. Livet stannar upp vid hemska besked och inget blir sig likt.
Vi tycker att livet skulle stanna upp när någon ung dör, men det fortsätter precis som vanligt. Sjukdom och död förändrar tiden för oss drabbade. När det händer och man väntar på en nära förestående död är framtiden redan förlorad. Hoppet finns alltid kvar och det var det som gjorde att Charlotte aldrig klagade. Aldrig någonsin eller så ville hon inte göra oss ledsna. Hon fokuserade på familjen och att vi var nära henne, samtidigt som hon följde livet med Facebook.
Stina har nyss åkt ut på en sökning för Missing People i Hörby och därför kommer bilderna senare.
mamma
Sorg och saknad.
Så har det blivit en ny sommar utan Charlotte.
Sorgen - en följeslagare som går bredvid. Den finns hela tiden, men får samsas med annat. Den försvinner aldrig utan finns där hela tiden. "Sorgeår" sägs det. Jag tror inte det gäller barn. Visst är det en omställning med första julen, första födelsedagen, men många anser att andra och tredje året är värre. Då blir det ännu mera påtagligt att det är - FÖR ALLTID.
Det är lätt att tro för omgivningen att om man är tyst så går det över och läker ut, men det är precis tvärtom. Själv är man fortfarande helt uppfylld av sorg och saknaden. Tystnaden om den döde gör att det blir värre.
Vi anpassar oss till det nya livet. Så blir det också vid Charlottes födelse - och dödsdag. Det blir säkert olika former varje år.
Läser om andras katastrofer och sorg i tidningar. Blir väldigt berörd när ett barn omkommer. Ett par från Australien som miste sin dotter i flygkatastrofen i Ukraina sa:" Our loss is as great as she was! " Sorgen och saknaden är lika världen över.
Så har jag fyllt tiden med att besöka Gotland och Menorca. Det har varit roligt att få bo och äta bra, men inget blir bättre. Hela tiden ser man ungdomar i Charlottes ålder och påminns då om att hon inte får uppleva fler semestrar.
Valet närmar sig och kanske kan mina erfarenheter göra att jag kan påverka där. Stina hjälper mig med valarbetet och delat ut massor av valmaterial som hon hjälpt till att få tryckt. Den rätta gnistan saknas lite, men arbetet fyller upp tiden och gör att tankarna fylls för stunden med något annat. Vården borde ha en mycket större plats i valet än den har - känner att så många tror att de aldrig drabbas och då blir andra ämnen viktigare för dem. De som är drabbade orkar många gånger inte engagera sig för sjukdomar uppfyller hela livet.
Mamma
Sorgen - en följeslagare som går bredvid. Den finns hela tiden, men får samsas med annat. Den försvinner aldrig utan finns där hela tiden. "Sorgeår" sägs det. Jag tror inte det gäller barn. Visst är det en omställning med första julen, första födelsedagen, men många anser att andra och tredje året är värre. Då blir det ännu mera påtagligt att det är - FÖR ALLTID.
Det är lätt att tro för omgivningen att om man är tyst så går det över och läker ut, men det är precis tvärtom. Själv är man fortfarande helt uppfylld av sorg och saknaden. Tystnaden om den döde gör att det blir värre.
Vi anpassar oss till det nya livet. Så blir det också vid Charlottes födelse - och dödsdag. Det blir säkert olika former varje år.
Läser om andras katastrofer och sorg i tidningar. Blir väldigt berörd när ett barn omkommer. Ett par från Australien som miste sin dotter i flygkatastrofen i Ukraina sa:" Our loss is as great as she was! " Sorgen och saknaden är lika världen över.
Så har jag fyllt tiden med att besöka Gotland och Menorca. Det har varit roligt att få bo och äta bra, men inget blir bättre. Hela tiden ser man ungdomar i Charlottes ålder och påminns då om att hon inte får uppleva fler semestrar.
Valet närmar sig och kanske kan mina erfarenheter göra att jag kan påverka där. Stina hjälper mig med valarbetet och delat ut massor av valmaterial som hon hjälpt till att få tryckt. Den rätta gnistan saknas lite, men arbetet fyller upp tiden och gör att tankarna fylls för stunden med något annat. Vården borde ha en mycket större plats i valet än den har - känner att så många tror att de aldrig drabbas och då blir andra ämnen viktigare för dem. De som är drabbade orkar många gånger inte engagera sig för sjukdomar uppfyller hela livet.
Mamma
