Charlottes Blogg

Det är inte lätt att förstå och ta in vad som egentligen har hänt. Det är fortfarande overkligt. Allt gick både så fort och långsamt på samma gång. Charlottes sjukdom har vi levt med i 12 år men de sista två intensiva månaderna bara rusade iväg , samtidigt somt varje timme var långsam.

Man skall försöka förstå vad allt innebär , både då och nu.

Man skall försöka förstå varför man inte kunde hjälpa och rädda henne.

Man skall försöka förstå varför hon inte finns längre.

Allt snurrar runt i huvudet , kommer man någonsin att kunna förstå? Med tiden faller kanske vissa bitar på plats och verkligheten kommer mer ifatt en. Man ville göra allt för Charlotte. Man ville kunna hjälpa och rädda henne. Göra så att hon blev frisk och bättre. Att få åka hem från sjukhuset tillsammans och allt blev som vanligt igen.

Jag kommer nog aldrig kunna förstå , just varför.

/Stina

Man har ju hört talas om att det finns olika steg i sorgen. Jag vet inte riktigt vilket jag är på men jag är inte i början.

Första veckorna var riktigt jobbiga. Allt var kaos i huvudet och det kändes som man ständigt var påverkad av något. Man glömde bort saker , allting snurrade och man fick inte ihop saker. Tiden gick så fort så man inte hängde med. Man var i sin egen värld. När man skulle ta tag i tex. räkningarna visste man knappt hur man skulle bete sig.

Så kände jag. Sorgen är alltid individuell men detta är rätt vanligt.

Samtidigt mitt i allt kaos skulle man då ordna allt det praktiska med.

Det sägs ju att det blir värre efter begravningen och när det praktiska är gjort. Det kan jag hålla med på och man har inte något "att pyssla med" runt Charlotte mer. Saknaden växer mer. Verkligheten kommer mer ikapp en.

Någon sa till mig i början att det skulle kännas värst efter 5 månader. Idag har det gått 2 och en halv månad.
Kan de bli värre än vad det är tänkte jag då ? Någon annan sa att det inte stämmer.

På senare tid har jag tänkt tillbaka oerhört mycket på den sista tiden vi hade. De två sista månaderna. Tankarna har återigen snurrat. Det är kanske kroppens sätt att "gå igenom" det nu , för i början hade det kanske inte funkart för hjärnan att gå igenom det tiden just då. Självklart fanns den i mina tankar men det finns där mer nu.

Jag känner också jag försöker hitta mina sätt och lösningar till att orka. Jag har fått någon sorts "egergi" till att fixa och dona med saker. Trädgården och ett furuskåp som jag köpt som jag håller på att måla om. Det är nog min terapi att hantera och tackla sorgen. Jag har nämt det förr , det blir att jag väljer att styra mina tankar då och vad och när jag ska tänka på nått. I ett tyst rum 24 timmar om hade vem som helst haft en hjärna på högvarv.

Jag tror att saknaden kommer att växa mer och mer med tiden. Just nu är den så enorm redan! Saknad gör ont.

Det gäller ju att hitta sätten att överleva. Man är ju tvungen , man måste kämpa. Varje dag är en oerhörd kamp men jag har kommit en bit på vägen. Jag är väll kanske någon stans på mittensteget.

Huvudet är inte i kaos längre och det känns som man kommit på "en fot igen".

Saknaden och tiden med Charlotte kommer alltid att finnas i mitt hjärta! Att livet är orättvist och mörkt ibland kommer man inte ifrån. Ibland skulle man bara vilja skrika rätt ut , Varför ? Varför fick inte min Charlotte leva ? Livet kan kännas meningslöst och skit. Men det handlar ju mycket om att antingen ge upp eller fortsätta. Att ge upp är så lätt. Att fortsätta kan vara svårt. Det behöver int betyda att man blir "som vanligt" direkt eller att man inte är ledsen utan det handlar om att hålla munnen ovanför vattenytan. En liten bit i början och tids nog
är man uppe ur vattnet.

Jag väljer att fortsätta och kämpa på för det vet jag att Charlotte hade velat! Hon var ju själv en kämpe! <3

Kramar Stina!

P.s Ikväll hämtar vi mamma och hennes vännina som varit på härliga Gran Canaria i en vecka. Härligt för dem! <3  D.s

Den senaste tiden har jag mer och mer funderat på meningen med livet. Finns det någon mening med det?

Är allt uppgjort och planerat eller är händelserna i våra liv en slump ? Vad tror ni ?

Tanken slog mig hårt idag när jag kände att våren är här. Varför får inte Charlotte uppleva den ? Vad skulle hennes bortgång vara bra för ?

Jag hörde någon som trodde att gud tog de finaste människorna i förväg för att han ville ha dem uppe hos sig. Men skulle gud vara en egoist som inte bryr sig om vad de anhöriga skulle tyckaeller att de isåfall blir ledsna ? Nej det är inte min teori.

Någon annan sa att vi föds oah har olika uppdrag här i livet där vi tex. skall utföra eller lära andra något. Där vissa sedan har "gjort sitt" och hade bara en viss tid.


Jag tror både på att det finns en mening samtidigt om jag tror händelser bara sker. Världen är ju orättvis det vet vi ju om. Därav kanske att vissa drabbas och andra klarar sig.

Meningen och teorin kommer nog förbli olöst och det ända vi kan göra är att spekulera

Kram Stina <3

Vi vill framföra ett stort varmt tack till Ann-Christin Olssons familj i Ekeboda Hörby som genom Ann-Christins dödsannons valt att istället för blommor så ville de att man skulle tänka på och hedra Charlottes minnesfond.

Det värmer och hjälper oss mycket i vår stora sorg.

Tänk att det finns anhöriga mitt i sin sorg som tänker och agerar på detta sättet. Det var verkligen jättefint gjort!

Stort tack till:


Fam. Ronald Gustafson ,  Hörby

Ann-Marie , Nils & Erica Lennartsson , Hörby -  Gåva till Ann-Christin Olsson

Anette Elvström , Sjöbo -  Till minne av Ann-Christin Olsson

Britt-Louise & Sven-Erik , Siv & Kalle , Agneta & Per , Hörby - Avser begravningen av Ann-Christin Olsson

Inger & Thommy Persson Hallgren , Hammenhög - Vår sista hälsning

Mattias Larsson , Åhus - En sista hälsning

Gunborg & Kalle Wildoer , Gantofta - Kära Ann-Christin Du lämnar ett stort tomrum efter dig , Kram

Daniel , Evert & Laila Persson , Frännarp Hörby - Till minne av Ann-Christin Olsson. En sista hälsning

Ann-Margret Norbäck , Helsingborg - Ann-Christin Olsson

Skandiaseniorerna , Stockholm - Ann-Christin , tack för insatser för Skandias Pensionärsstiftelser. Vila i frid

Fam. Pirsman , Fallhammar , Lindblad & Espersson/Nilsson , Hörby

Fam Ströbeck , Enhörna - En sista hälsning till Ann-Christin Olsson

Anita & Åke Stuhre , Falkenberg - Till Ann-Christin Olssons minne. Du finns i våra hjärtan

Gun-Britt & Per Landin , Hörby - Avser insättning för Ann-Christin Olsson

Rolf Johansson , Falkenberg - Till minne av Ann-Christin Olsson

Lotta Stjernkvist , Staffanstorp - Ett sista farväl till Ann-Christin Olsson

Sven Gårdrup , Lund - Ett sista farväl till Ann-Christin Olsson

Britten Sandell , Köinge Hörby - Till minne av Ann-Christin Olssons bortgång

Monika & Tommy Håkansson , Hörby - Till minne av Ann-Christin Olsson

Gun & Stig Renström , Ekeboda Hörby - Vila i frid

FTF-föreningen, FSF-föreningen & Saco-föreningen i Skandia försäkringar , genom Jane Olofsson Göteborg -
Gåva till minne av Ann-Christin olsson

Från vännerna & kollegorna på Skandia, genom Helna Karström Göteborg - Till minnet av Ann-Christin Olsson

Från Johnny N , Jan N , Torsten B , Lars N , Sven A & Tommy O , genom Magdalena Nilsson Hjärås Hörby




Summan blev: 11600 kr



Återigen Tack till alla!

/Familjen Håkansson

Har lagt upp lite olika bilder ifrån Charlottes gravplats här nedan som mamma var och fotograferade igår.
Även pappas och morfars plats är med.

Det finns så många fina blommor , stenar och olika ljus där ute nu. Många av Charlottes kompisar är där ute ofta och tänder nya ljus och sätter söta saker <3

Hoppas du Charlotte tycker vi gör det fint till dig :) Du är värd allt det fina!

Glad Påsk ! /Kramar från Stina

Har skapat ett minnesrum här på internet för Charlotte <3

Bara kopiera adressen nedan.


http://www.minnesrummet.se/minnesplats.aspx?minnesplatsId=100236

Nu är vi inne i april! Vart tar tiden vägen ? Mina funderingar är då jag tycker att tiden gått otroligt fort sedan Charlotte dog är att man varit så upptagen. På alla möjliga sätt och vis. Både kroppsligt men framför allt i huvudet. Hjärnan går på högvarv dygnet om. En annan förklaring är nog den att jag sysselsätter mig så mycket jag kan för det hjälper mig. Visst finns det dagar då jag kan ligga några timmar framför tvn och att man behöver det. Men jag sysselsätter mig nog mer gärna med det som faller in i min egna lilla takt.

I Fredags lämnade vi Charlottes lägenhet till den nya tjejen som skulle flytta in där. Vi har lagt många timmar och klara blev vi. Det har också varit en av anledningarna till att man varit sysselsatt och tiden har rusat iväg.
Det kändes vemodigt när man gick ut från lägenheten för sista gången. Samtidigt som det varit något jobbigt som hängt över en så kännes det ändå tungt att lämna den. Charlottes egna fina lägenhet. Men tänker man på det jobbiga med tömning och delning av alla hennes saker så har man tagit sig förbi den biten.

Jag jobbar fortfarande 50% men har börjat med hela fast färre dagar denna veckan. Nästa vecka går jag upp till 75% sen får vi se vad det som bestämmer tycker. Jag hoppas för min egen skull att jag får fortsätta ta det i den takt jag känner är bäst för tillfället. Hjärnan e ju trött och överbelastad och man vill ju kunna fungera och prestera bra!

Nu är det dax för kvällsmat! Ha det bra alla fina där ute! Var rädda om varandra och ta hand om varandra! <3

/Stina