Charlottes Blogg

Ja då var det vardag igen. Charlotte i skolan. Jag bokar om allt jag bokat till nästa vecka, samt dyker upp på aktiviteter som jag sagt jag inte kommer på. Har börjat sjunga i kör och kan då vara med i morgon när vi framträder.
Denna gång inte fullt så oroligt som nov 2000 när vi fick åka hem. Då var hennes blodvärden i botten och på en vecka kan en infektion komma. Då får man ingen MIBG-behandling.Men likväl känner stor oro.
Men ännu värre väntan finns - väntan på röntgenbesked eller tumörkonferens som andra föräldrar här väntar på. Den väntan går inte att beskriva, bara vi som upplevt vet.Då står allt annat stilla och man kan inget göra hemma.
Nu gäller det Charlotte inte får någon influensa, vinterkräksjuka eller krockar bilen.... Det sistnämnda händer..... Någon förklarade av de lärde i Lund. Charlotte har levt så nära döden i 7 år, därför utmanar hon ödet när hon kör....
Inte så att hon vill köra ihjäl sig. Hon om någon älskar livet. Livet är ju en fest. Men hon vill uppleva spänning!
Mamma