120228


Idag har mamma och jag varit runt på lite olika ärendet , likaså igår.
Annars går livet på , det måste det ju.... Även om det ibland är svårt att hitta motivationen riktigt.

Vi tar en dag i taget , en timme i taget känns det som ibland. Saknaden växer ... jag tänker ofta tillbaka på tiden. Tiden på sjukhuset , sista sommaren tillsammans , vår underbara barndom. Tänker på framtiden , sommaren som kommer. Hur kommer det kännas sen ? Det kan bara tiden utvisa , men jag tror att just saknaden är värst. Den komer växa betydligt mer än idag. Och vid de högtiderna , den dagen man får barn .. DÅ kommer det just den där saknaden att kännas lite extra.

Saknaden
av att få prata med dig , ringa dig , krama dig eller just bara fjanta oss tillsammans som vi brukade.

Igårvkväll var Jag , Marcus och Elin vid graven. Det var så fint! 7 ljus brann och lyste så fint på din plats Charlotte!
Hela stämmningen och känslan var enormt mysig. Jag har inte på många många år varit på en kyrkogård när det varit mörkt. Känslan av att det är mörkt har gjort mig rädd. Men den ändrades igår när jag såg alla blommorna och ljusen som brann just för dig Charlotte!

Hoppas du tycker där e fint! Vi älskar dig härifrån till evigheten gumman , du är föralltid med oss! <3

/Stina

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0