Kvällsgudstjänst
Ikväll var vi på kvällsgudstjänst i Hörby kyrka. Många av Charlottes fina vänner , bekanta och släkt kom dit , det värmde extra i ens hjärta att se! Det var en fin gudtjänst och vi fick tända små ljus och lyssna på flöjtspel.
Saknanden bara växer och växer hela tiden , för varje minut. Som jag sagt till många andra skulle jag vilja att Charlotte kom in genom dörren och berättade för oss var , hur det var , hur hon mådde och om där var varmt eller kallt. Det hade kännts skönt , men allra helst att hon skulle kommit in genom dörren och viftat med armarna och skrikit jag e tillbaka!
En lite märklig sak jag kom och tänka på innan idag var tron till Gud. Jag har alltid trott att det någonstans finns en gud där uppe i skyn. Sedan Charlotte blev lite sjukare nu i Höstas har jag ofta bett till gud när jag skullat sova. Att Charlotte skulle bli frisk mest men även om andra saker som att alla skall ha det bra och sånt. Men så en kväll så tänkte jag att om inte Charlotte blir hjälpt av mina böner och Gud lyssnar på dem så skall jag minnsjäl inte tro på han längre! Jag menar , jag tänkte att då kan han ju inte finnas för varför har Charlotte blivit drabbad av detta elände isåfall ? Vad vill han henne för ont ? Varför kan han inte då göra henne frisk som vi vill ?
Nu häromdagen så skrev en bekant till Charlotte i ett mail till mig att den Gud älskar dör ung. Är det så han ser på det kan man då undra ? Att han bara vill ha de fina människorna , och inte de tex. elaka mördarna isåfall.
Livet är en stor gåta och kommer nog förbli det. Man kan ju spekulera hur länge i sånt här , varför drabbas vissa av hemskheter och varför skall folk dö innan de levt klart ?
Givetvis är min tro för Gud och allt detdära inte borta eller så , jag tror ju fortfarnade det finns något ovan oss , men det var liksom en tanke som slog mig på sjukhuset mitt i all frustrerande ilska varför det skulle finnas sjukdomar och ont!
Kramar från Stina
Saknanden bara växer och växer hela tiden , för varje minut. Som jag sagt till många andra skulle jag vilja att Charlotte kom in genom dörren och berättade för oss var , hur det var , hur hon mådde och om där var varmt eller kallt. Det hade kännts skönt , men allra helst att hon skulle kommit in genom dörren och viftat med armarna och skrikit jag e tillbaka!
En lite märklig sak jag kom och tänka på innan idag var tron till Gud. Jag har alltid trott att det någonstans finns en gud där uppe i skyn. Sedan Charlotte blev lite sjukare nu i Höstas har jag ofta bett till gud när jag skullat sova. Att Charlotte skulle bli frisk mest men även om andra saker som att alla skall ha det bra och sånt. Men så en kväll så tänkte jag att om inte Charlotte blir hjälpt av mina böner och Gud lyssnar på dem så skall jag minnsjäl inte tro på han längre! Jag menar , jag tänkte att då kan han ju inte finnas för varför har Charlotte blivit drabbad av detta elände isåfall ? Vad vill han henne för ont ? Varför kan han inte då göra henne frisk som vi vill ?
Nu häromdagen så skrev en bekant till Charlotte i ett mail till mig att den Gud älskar dör ung. Är det så han ser på det kan man då undra ? Att han bara vill ha de fina människorna , och inte de tex. elaka mördarna isåfall.
Livet är en stor gåta och kommer nog förbli det. Man kan ju spekulera hur länge i sånt här , varför drabbas vissa av hemskheter och varför skall folk dö innan de levt klart ?
Givetvis är min tro för Gud och allt detdära inte borta eller så , jag tror ju fortfarnade det finns något ovan oss , men det var liksom en tanke som slog mig på sjukhuset mitt i all frustrerande ilska varför det skulle finnas sjukdomar och ont!
Kramar från Stina
Kommentarer
Postat av: Gun
Förstår precis vad du menar Stina. Det är lätt att tvivla. Charlotte var värd ett liv.
Postat av: Elisabet Roslund
Jag läser alla dina tankar Stina, jag känner igen mig i så mycket.
Måste säga att det du skriver är så fint, så rakt från hjärtat.
Vill verkligen ge dig, Gunvor coh familjen en Stor Varm KRAM.
Elisabet
Trackback
