Charlottes Blogg

 

 

 

Hej! Nu har mamma och jag varit hos doktor Peter för återkontroll i Lund. Skulle vi få ett svar idag? 

 

Vi steg upp imorse och åkte dit nervösa och spända. Jag tänkte när jag satt och åt frukost i morse att detta är ju ren tortyr. Att sitta och vänta på att åka iväg och få ett besked. 

 

Antingen ett som gjorde mig överlycklig eller ett som fick en att bli ledsen.

 

Jag jag var inställd och beredd på att tumören var elakartad ... Likabra tänkte jag så jag inte fick någon chock. Doktorerna sa till oss på första mötet att de misstänkte att den vad elakartad för att risken var större att den var det. 

 

Nu var den godartad !!!!

 

Både mamma och jag sa va? Flera gånger 

Vi blev chockade och trodde inte att det var sant! Ett lyckorus spred sig i kroppen och vi kände sådan glädje och lättnad. 

 

Doktorn Peter sa att i provsvaret på tumören så kunde man inte utläsa någonting som pekade på att den var elakartad.

Inga värden eller något tydde på det! 

 

Peter sa att han skulle ta upp mitt fall nästa vecka på tumörkonferansen och diskutera mig med de där , vilka kontroller jag skulle göra och prata om mig så man var 200% säker på ställningstagandet. Som läget ser ut idag blir det ingen strålning i 6 veckor.

 

Han berättade även att operationen hade varit svår. Tumören hade fått plockats i små bitar då den satt runt 6 st viktiga nervtrådar. Dessa försökte man "rädda" men följderna blev hest tal, lite svårt med sväljning , påverkan på pulsen och synnerven då mitt ena öga hänger litegrann.

Huvudsaken är att jag får livet!  

 

Nu ligger fokus på att bli återställd och det tror läkarna att jag blir. Tiden får utvisa.

 

Jag frågade om den där röntgen som jag gjort som ingen sagt något om och den visade ingenting! Ett perfekt tecken på att den var god för där var ingen spridning. 

 

Man får vara beredd på att den kan komma tillbaka och då får man ta ställning till vad som sker då. Vi har redan lärt oss sedan Charlottes sjukdomstid att ta en dag i taget.

 

De fick bort hela tumören men han sa att det kan finnas någon liten liten cell som man inte vet hur den kommer att utvecklas i framtiden. 

 

Huvudsaken var att den var godartad :)

 

Tack för alla peppande stöd och alla tankar! Ni är guld värda!

Nu håller vi tummarna för framtiden och att den håller sig borta! 

 

Jag kommer fortsätta uppdatera lite här hur allt går och så :)

 

Många kramar från Stina och mamma <3

 

Hej! 

 

Jag har blivit förkyld och hängig. Fredrik var ju kass i helgen och nu är det min tur. Oftast är vi aldrig sjuka samtidigt. Det är väl ändå positivt så någon av oss kan var pigg :) 

 

Imorgon förmiddag skall jag till doktorn. Det är ett återbesök hos mina läkare och den tiden fick jag den dagen jag åkte hem.

Jag har ännu inte fått något provsvar så

kanske det kommer imorgon. 

Doktorn lovade att ringa mig för svar men om svaret kommit i dagarna så kanske de har väntat in detta besöket?

 

Hur som så vill de väll kolla mitt operations sår och hur jag mår. 

 

Jag är lite nervös iallafall och hoppas ni sänder mig lite styrka och håller tummarna för bra svar! 

Jag är fullt beredd på negativt svar för då blir jag inte chokad. Vi får se.

 

Jag gjorde även en röntgen efter jag fått besked för att kolla om det fanns fler. Ingen har sagt nått om den och jag frågade inte när jag var inlagd om den. Jag sköt den framför mig. Detta var ju 4 veckor sedan. 

Är det positivt att de inte sagt något och att allt såg bra ut? Eller vill de vänta tills jag hade kryat på mig och säga ? 

 

Mycket frågor , inga svar . 

 

Vi hörs imorgon! Kramar från Stina<3

 

Så var sonden dragen :) 

Skönt! Den har varit till stor hjälp och utan den i början hade den inte funkat.

 

Jag kände i veckan som gick att det gick lite bättre att äta. Jag hostade inte lika mycket och det kändes lite lättare att svälja. Jag kunde äta mina 3 mål mat och det gick bättre att svälja näringsdryckerna.

 

Jag kände att det var dax så i Lördags drog vi den. Nu känner jag dessutom att det går

ännu bättre att svälja och dricka utan den och fastän den varit bra så har den irriterat mig i halsen. Man har märkt av den och den har retat lite och jag har fått harkla till oftare. Nu känns det fritt! 

 

Man an känner sig ju piggare utan en slang som sitter på kinden. För mig är det ju ett stort framsteg att jag kan tillgodose mig näringsbehovet själv nu helt!

 

Sista tiden tog jag ju bara ett extra sondmatsmål på kvällen för att garantera näring. Men ifall jag fick en näringsdryck som var svår så gick det ju bara att spruta in den ;) 

 

 

Helgen har annars bestått av kalas och vila. 

Fredrik har blivit förkyld så det har blivit lungt.

 

Ha en fin måndag! Stina 

 

Dagarna går och läget är det samma. Det går sakta framåt och vi väntar på svaret ännu. 

 

Ibland känns det som att väntan är värst. 

För när vi väl har ett besked så får vi ju reda på vad planen blir framöver. Ovissheten är svår. 

 

Kommer man gå någon behandling i sommar? Hur kommer man må ? Vad tänker de göra tro? 

 

Idag har vi ordnat lite mer morfin då det är på

väg att ta slut. Imorgon tänkte jag ringa dietisten och diskutera min sond och berätta att jag funderar på att dra den i helgen och se vad hon tycker.  

Helgen består av ett kalas och sedan blir det vila

och lite hemma pyssel i den mån man orkar.

 

Ibland vill min kropp göra saker som tex lite hemma fix av olika slag och man planerar morgondagen men när den väl kommer så tar tröttheten över eller lusten finns inte där. 

Man får passa på att ta de pigga tillfällena till att göra sånt och det är svårt att planera. Dagarna går upp och ner i ork och lust och de stunder jag får ont måste jag vila.

Jag måste lyssna på kroppen för den kräver mycket vila i med läkningen och allt men ibland kliar det lite i fingrarna. Mitt mål är att fixa middagen iallafall och det går bra :) 

De dagar som Mamma kan följa med och hämta Maya lite tidigare gör vi det så vi kan mysa.

 

Nedan hittar ni lite bilder från sjukhuset! 

 

Nu väntar hockey , kram!