3/1 2010
Ja nu måste jag skriva några rader, fast det egentligen borde vara Charlotte som skrev. Hon har så nära kontakt med alla sina kompisar via sin mobil, så hon behöver inte informera någon.
Jag tycker det är bra sätt informera, för många bryr sig. Jag är jättedålig att ringa runt, men svara gärna i telefonen om någon ringer. Känner igen samma när min man dog 1995 och barnens pappa.
Det är förhoppningsvis bra med Charlotte idag. Henne skall man inte ringa före lunch, då hon är en nattmänniska.
Det var roligt med släktkalsen och mormor var med. Charlotte älskar julen och hade kokt knäck m m inför julen. Jag försöker, se att allt detta shoppande bara är bra för affärerna och tycker släktkalas och musiken viktigare.
Jag sa till Charlotte att hon skulle ta med ett urinprov, när hon ändå lämnade blodprov den 30 dec på vårdcentralen. Kanske var det inte så lyckat, då hon ringde mig gråtande och sa att hon hade allt skit i sin urin. Blod, äggvita och bakterier tror jag det var m m.. Då jag stod i en affär just då, så sa jag att vi fick träffas utanför med våra bilar och fundera. Vad göra kl 13.00 dag före nyårsafton. Vi kom fram till att hon följde med mig i bilen till Lund, då jag skulle hämta elvaror till min hantverkare. Hennes blod skulle vara i Lund vid 15.00-tiden. I bilen sökte Charlotte, via läkarsekreteraren sin dr MG. Han ringde upp kort efter och humöret steg mycket efter det samtalet. Det var naturligt att ha äggvita och blod. Hon skulle fortsätta med tabletterna för urinvägsinfektione, då det fanns flera i kartan. Nyårsafton var räddad, då C befarade att bli inlagd.
Markus syster Elin var också med i bilen, så det blev en shoppingtur för dem på Nova. Jag hatar den bilröra, som blir när det är rea där, men Charlotte hade roligt där några timmar och hittade något i smyckeväg.
Jag sa till henne att nu måste hon vara rädd om sig och klä sig varamare.
Förståndiga Elin höll med. Vi hade ett bra samtal, där jag informerade henne om det enorma trötthetssyndrom m m, som uppkommer hos anhöriga runt om. BG på Barnkliniken informerade mig. "Fatigue" eller nåt liknande heter det på franska. Hon skulle läsa om det på internet.
Mamma från vackra Linderödsåsen, som en dag skall lära sig lägga ut bilder. Här är så otroligt vackert, i denna trakt nu med all snö. Unni Drougge kallade det Österlen i sin bok. Hon bodde en del år i min gamla byskola, en km från mig. Det är inte Österlen utan Linderödsåsen. Vackert, men dyrt med all bensin, då kollektivtrafiken i bland passar, men oftast ej.
