Charlottes Blogg

Snart är det tre år sedan Charlotte somnade in.
Hur är det nu tre år senare då?

Det är mycket som har hänt på dessa tre år. Jag säger det ofta men jag kan fortfarande inte förstå att så lång tid har gått.
För mig känns det som ett år nu ungefär.

Vi har fått själva lära oss att hantera sorgen. Vi vet oftast hur attackerna känns och hur man skall tänka när sorgattackerna kommer.
De kommer ofta fortfarande och kommer nog alltid att göra så.

Känslan när attacken kommer är fortfarande ändå lika iskall och känns i hela kroppen.
Känslan av ett par minuters nedstämdhet och att jag inte kommer att träffa Charlotte i livet mer. Att det är verkligen är sant allt.
Men det är här som jag försöker tänka ljust. Att man får motvilligt acceptera , tänka positivt och ta sig samman. Livet måste gå vidare. 

Tiden efter Charlotte precis hade gått bort så visste jag knappt hur jag skulle hantera sorgen. Allt kändes oftast skit och den här känslan av tomhet var fruktansvärd. Jag tänkte många gånger hur jag skulle klara mig utan henne för resten av mitt liv?
Vi hade ju tankar och planer tillsammans. Saknaden är enorm!

Tiden gick och man var illa tvungen att acceptera att livet nu skulle se annorlunda ut. Man var tvungen att fortsätta kämpa , att överleva sorgen.

Tiden läker ju aldrig några sår men sorgen blir lite mer hanterbar och man får trösta sig med den tid vi fick tillsammans. Jag tror på ett återseende efter detta livet.

Jag tänker på Charlotte massor av gånger på en dag och så är det varje dag. Antingen av tankar jag själv skapar som minnen vi har eller så påminns jag av något. Det kan vara en plats , en låt eller vad som helst som har någon anknytning till Charlotte.

Det värmer när folk än idag kan fråga hur det är .
Sorgen får aldrig glömmas bort!
Jag har ett behov fortfarande att prata om Charlotte och sorgen.

Vissa dagar är bra och andra går mer i sorgens tyngd. Vi måste fortsätta och kämpa dag för dag , det ville ju Charlotte! <3

Slutligen vill jag säga att jag tror också att sorgen har påverkat oss en del hur vi är som personer idag .
Vi tar inget för givet mer och "små" bekymmer är inget att lägga kraft på , någon har alltid det värre.
Det är viktigt att ta hand om sig och andra! Visa kärlek , respekt , godhet och var hjälpsam!

Man får ibland en annorlunda och ibland "bättre" syn på livet när man står med ett ben i ringen som kallas sorg , och ett ben utanför den som kallas livet <3

Ta hand om er <3
/Stina