<3

Mina ögon kan tindra och mina läppar kan le , men sorgen i mitt hjärta kan ingen se <3

1,5 år sedan ....

I dag är det 1,5 år sedan du lämnade oss. Sorgen går "aldrig över"

Andra problem kan man bit för bit lösa. När man förlorat ett barn kan man göra tusentals saker, men man kan inte lösa det stora problemet. Du är ALLTID borta. Det går att slå bort tankarna på sorgen en stund, men den finns där ALLTID.

Det känns ibland som man nästan får påminna folk ( fast det gör man inte) att man fortfarande bär stor sorg och de får acceptera mig som jag är. Sorgen efter Charlotte är ett sår som ALDRIG läks - tiden läker inte alla sår - men man lär sig leva med det.

Redan förra våren började vi se efter en gravsten för Charlotte. Vi stannade på flera kyrkogårdar, men vi har inte det klart än. Som läget är nu blir det troligen inte någon sten förrän nästa år. Vi har hittat ett hjärta som kanske passar. Eftersom det på gravplatsen redan finns en sten, så blir det svårare att hitta något som passar in. Charlotte du skall ha en jättefin sten.
DU var jättefin och vi alla saknar dig så.
Minnet är som stjärnor, det är inte alltid man kan se dem, men man vet de är där.
Du har gjort så starkt spår i mångas liv.
Mamma

RSS 2.0