24/4 -Detta är verklighet - inget självkonstruerat påhittat problem!!!!
Var inne i dag och läste på "Diskussionsforum" i morse när C åkt 6.30. Då läste jag om www.gretaerikssson.se.
Pappan hade en artikel i lördags i DN. Måst läsa den på bibblan. Läste bara några dagar i deras web, men ovan rubrik kommer från dessa förtvivlade föräldrar.Men blir inte friskare, säger jag, som ovan pappa. Man kan gå på mycket - prata med personal etc. När jag kommit hem, så har inte Greta blivit friskare för det. Hennes sjukdom är kvar och där är problemet. Samma gäller denna familj.
När jag nyss flyttade några små jordgubbsplantor tänkte jag , vissa barn får inte äta jordgubbar i sommar. Såg katterna och alla fåglarna.
Tänkte jag skall fr o m i morgon skriva till alla dessa barn som själv har web, läser dem , men hinner eller skall säga orkar , inte skriva i deras gästböcker. Jag skall för deras skull skriva om livet på landet på en gård påLinderödsåsen. Här är jättefint. Men denna föbannade sjukdom förstör allt. Vart överklagar vi föräldrar????
Gården som inte är så stor , jmfrt i dag, ligger inte så väldigt långt från Bengt Nilssons gård i Svensköp. Han som bjuder hem och ordnar fest. Han gör det p g a lyckan att flickan blev frisk. Möter honom i bland.Att ordna något liknande här. ...
Nej.Det orkar jag inte. Orkar ju nätt och jämnt flyta en dag fram i livet . Vet ju aldrig vad som väntar nästa dag. Jag skall rapportera för dessa barn och när hjärnan klarar digitalkameran skall det bli bilder. PS - basrnen kommer ofta hem. Ibland skymten av C, men hon har så brått i livet....
Så lite för alla dessa sjuka barn och syskon runt om. Minns när Charlotte låg i morfinrus på soffan. 2000.Dagar och nätter såg hon på det friska livet på kort och i album. Vi har massor...När hon inte sov.
Mamma
Hej.
Jag blev väldigt glad då jag såg din hälsning till mig, jag har nu läst hela er blogg och det känns faktiskt skönt att kunna läsa att man faktiskt inte är ensam..
Min och Charlottes situation skiljer sig en hel del, men vi är ungefär jämgammla och vi har båda cancer, det räcker för att jag skall känna mig mindre ensam..
Jag kan förstå din tanke med att någon i toppen skulle drabbas, de känns ofta som om de aldrig bryr sig, som om de inte ens vill förstå hur vi har det!
Mina föräldrar har haft stora problem med försäkringskassan och jag förstår inte hur de idioterna kan med att sparka på dem som redan ligger ner. Det gör mig så arg!
Jag länkar självklart till er, fortsätter läsa och tänker på er. Hälsa Charlotte! Kramar från Johanna
Hej
Läste din blogg och förstod då att läget inte var det bästa. Ni ska veta att vi tänker på er och hoppas att tillvaron inte är alltför odräglig.
Kramar till er från alla på dagvården 64/ Karin
