10 aug ---- väntan på mer ....

Jag har dåligt samvete för jag inte skrivit, men ingen kraft blivit över efter allt med Charlotte, min mor och allt med min egen sjukdom...Sedan ville jag inte min bror skulle läsa det här, då han var på en längre semester. Vi fick ett telbesked av en tjänstgörande onk.läkare i juni,, men då var nog inte senaste röntgen med. Beskedet var "I stort oförändrat", så har det hetat ofta, då Charlotte också ofta växt själv och det är svårmätt. Vi tolkade det "oförändrat"....för att vara positiva , måste man ju vara.. Det har varit möte m m, med kommun etc, angående nedåtgående spriral med min mor, så mitt i allt glömmer man cancer också, vilket ju är bra. Den 7 juli återvände C:S ordinarie läkare och C väntade telbesked om röntgen. Den 14 juli skulle jag till sjukhuset angående artrosproblem i min fot och gick i förbifarten bort om Onk för att höra så MG verkligen var i tjänst, för C väntade som många andra om sina besked. Jag mötte Läkare MG i korriodoren, då han just väntade på en patient. Han sa det skett förändringar av hennes cancer och någon minut visade han röntgenbeskedet på datan. Just då slutade min hjärna fungera av chock och jag kom inte ens i håg att progress betydde tillväxt. Just då kom hans ordinarie besök och det var ju inte bokat. Han sa jag inte fick ge detaljerat besked till C utan det skulle han själv göra per tel snarast. En sådan chock att jag bara gick till sjukhuskyrkan, in om bibblan, men körde till Hörby. I rondellen höll jag på att köra på en blå bil, men råkade se den. Skyddsängeln ingrepp. Jag körde till en kompis, för att diskutera hur jag skulle lägga upp det. Storasyster fick första chockbeskedet för vi skulle äta lunch. Charlotte fick beskedet i systerns lägenhet. Min chock, vilken jag vet, ingår i allt med kris höll i sig till nästa em..På kvällen då körde vi och hämtade storebror på Kastrup och mitt i natten hittade vi knappt bilen igen... Nu i morgon har Charlotte fått läkartid och jag måste sluta, annars försvinner allt. Charlotte har tagit alla medel igen i kraft precis som år 2000. Hon arbetar halvtid och fått halv ersättning av FK....Det hjälper henne till viss del hoppas jag, men nu fattar hon, vilket hon säger hon inte gjorde år 2000. Men spridningen av hennes cancer är väldigt allvarlig fattar jag...Den första riktiga förändringen sedan mars 2000, vilket gör det mycket tråkigt, just nu när hennes liv börjar.. Förra veckan var hon dock på Kreta med kille, syster m fl. Mamma som lovar skriva lite i morgon kväll...

Kommentarer
Postat av: Elisabet Roslund

Hej Gunvor!

Jag förstår din chock, förstår din oro med allt vad det innebär, förstår att Charlotte tänker......

Men, Tro och Hopp skall alltid vara starkt, nu ska det vara extra starkt. Charlotte har visat att hennes kropp är unik, det är den fortfarande!!!

Kram/Elisabet

2008-08-11 @ 09:51:16
Postat av: Therése

Det är alltid tråkigt att höra att sjukdomen blir mer allvarlig. Din dotter har det mycket tufft. Sänder en kram till er båda två.



2008-08-11 @ 09:56:06
Postat av: Carina Jönsson

Nej, såå himla tråkigt, men glöm inte att din dotter är såå himla duktig och stark. Hon skall fixa detta också!

Tänker på er ofta och mycket!

Håller alla tummar och tår för er!

Sänder er som vanligt många styrkekramar och varma tankar

Carina, Jan, Andreas och Emelie Jönsson

2008-08-11 @ 11:57:10
Postat av: Jessica ( Ryans mamma)

Väldigt tråkigt att läsa ert senaste inlägg!!

Det är just såna besked man INTE vill ha!

Men har hon varit tuff och kämpat på innan så klarar hon det en gång till..

Jag håller alla tummar jag kan för er.



Ja varför just när livet börjar få en ljusning, men man måste kämpa och segra i slutänden!



Kram till er

Jessica

2008-08-11 @ 20:15:06
URL: http://ryan95.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0