26/3


Just nu håller vi på för fullt uppe i Charlottes lägenhet. Vi skall vara klara och lämna den på fredag eftermiddag.
Det blev även avgjort i helgen vem som skulle ta över lägenheten.
Vi har delat upp Charlottes saker så gott vi kunnat. Även om vi alla har allt redan så känns det bäst att själv kunna behålla vad vi kan. Det kommer kännas hårdast när vi lämnar nyckeln och går ut från lägenheten en sista gång.

Man är just nu uppe i det "praktiska" än. Det var som när vi satt och gjorde minneshäftena till begravningen. Man lägger ner full energi och kraft , men "inser" inte riktigt vad man egentligen gör. Ett minneshäfte för ens bortgågna familjemedlem. Man bara gör det.  Det är samma med lägenheten , man vet ju innerst inne vad man håller på med men ändå inte. Man är uppe i att få den färdig och klar till fredag och efter det kommer man känna den känslan av att man nu är klar med lägenheten. Då är den borta. Tiden man lagt var till att ordna, att ordna något som man inte egentligen vill.

Jag har nu börjat jobba 50% och har jobbat sen förra tisdagen. Timmarna per dag och vecka är just nu lagom. Mer hade mitt huvud inte orkat. Känslan och allt är precis som om jag börjat ett nytt jobb. Allting känns på något sätt nytt igen och man skall ta in så mycket och komma in i rutinerna igen. Jag har ju inte jobbat sedan 29 November.
Jag skall fortsätta på halvtid i 3 veckor till. Jag får hålla tummarna att Försäkringskassan godtar dessa veckor för man vet ju att de blivit hårdare med vad de anser är rätt. Det är tråkigt många gånger då man kan känna stressen att komma tillbaka 100% för snabbt för att de anser det. Men vi får se , och hoppas tids man känner man orkar med att komma tillbaka till heltid igen. Det är ju viktigt man känner att man klarar av och kan göra ett bra jobb!

Man lever i sin lilla bubbla. Det har jag märkt och tänkt på mer och mer när de "praktiska" sakerna börjar ta slut. När man gör något , går det i någon sorts slow motion. Man är fullt fokuserad på det man gör och det känns som att tiden stannar upp. Utanför ens bubbla går världen på i sin takt , medan jag är uppe i det jag gör.
Det är svårt att förklara men känslan är samma som om världens takt och min takt inte är samma.

Nu skall jag ta tag i räkningarna för denna månad! Ta hand om varandra och era nära och kära! <3

/Stina

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0